I år har pingstkyrkan varit med och medverkat i de ekumeniska påskvandringarna som kyrkorna i staden arrangerar för årskurs fem. Vi som skulle medverka och dramatisera passionsdramat möttes första dagen 07.40, för att snabbt köra ett genrep innan de första barnen skulle dyka upp, 09.00. Den morgonen kunde man ta på både förvirringen och entusiasmen i rummet bland oss som skulle delta. Men nu har vi under tre dagar, haft tio olika klasser på besök för tio olika föreställningar, och vi kan med säkerhet konstatera att de blev olika varje gång. Inte en enda var sig lik, detta då skådespelarna har bytts av i olika roller, improvisationen och sångerna har gått olika bra. 🙂 Men i det stora hela konstateras det av både lärare som varit med tidigare år och andra erfarna medverkanden, att påskdramat har utökats och blivit bättre. Man har blivit bättre och bättre på att gestalta hur det var när Jesus förändrade den ursprungliga judiska påskens innehåll till något annat. Jesus kom för att dö och uppstå för att människor som Barabbas, (den fånge som fick gå fri istället för Jesus), och vi andra som lever nu ska få gå fria, bli förlåtna och få möjlighet till ett helt annat liv. Så stor är Guds kärlek till människan, att Han väljer att själv dö genom sin Son, för att vi skulle få liv genom Honom. Vi behöver inte heller vara osäkra på att det verkligen har hänt, många vittnen har ända från Jesu tid bekräftat och vittnat om hur Hans grav var tom, tre dagar efter att Han lades ned där. Han lever och finns oss nära här och nu, trots att Han är vid Pappas högra sida uppe i himlen. Han finns där och manar gott för dig och mig, ber för dig och mig.
Uppstått har Jesus, hurra, hurra, Han lever, Han lever, Han lever än…
